2014-10-14

Hej....


...nej, jag tänker inte börja skriva igen. Inte än. Inte på länge. Jag vet inte ens hur lång tid det gått sedan jag skrev sist, men det lär vara länge.

Jag tänker ofta på bloggen. På er som brukade vara här. Alla underbara. Till er/dig som började ifrågasätta och lämna kommentarer som jag inte orkade ta itu med. Lite kränkande. Lite sårande. Men inte sänkande.
Jag valde att sluta med bloggen tack vare er/dig. Men inte bara.
Jag hade inte tid eller ork. All min tid och energi gick åt M.

Livet med barn är inte som jag någonsin kunnat föreställa mig. Det är så mycket bättre.

Så varför skriver jag idag?
Så många saker påminner om det förflutna. Idag var en sån sak. Ibland saknar jag att dela med mig av mina vardag och mina tips som jag själv glömt bort vilka det var.
Jag sitter gärna och bläddrar i arkivet på bloggen för att se tillbaka. För att läsa min historia.
Idag var en sån dag, då jag påmindes om vad jag åstadkommit. Att jag lyckades.

Jag hoppas livet är snällt mot er .

Mycket kärlek.
Luiza


4 kommentarer:

  1. Önskar dig all lycka. Din blogg var till stor tröst

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla. Det gläder mig att du hittade tröst i den. Önskar jag kunde krama om dig vem du än är.

      Radera
  2. Jag saknar dina inlägg ibland... trots att det var längesen nu :-) Tittar in ibland för att se om du börjat skriva igen, men jag förstår ju att man får andra prioriteringar i livet, att saker händer som gör att man kanske tröttnar, tappar lusten eller bara känner att det blir ett tvång. Eller att man inte har nåt att skriva om när vardagen lunkar på ;-) Jag bloggar inte själv, vilket jag kan sakna, då det finns ett behov att skriva av sig ibland, men sen är jag rätt privat av mig och vill inte fläka ut mig på nätet (hehe). Visst kan man skriva hemma på kammaren, men det blir inte heller av...

    Hoppas ni mår bra iallafall och att lilla dockan växer och utvecklas- borde vara stora damen nu :-) Önskar er allt gott!

    Anna i gbg....

    SvaraRadera
  3. Hej! Jag har läst din blogg och funnit stor tröst i det du skrivit. Kommer att sakna den. Jag önskar dig all lycka till i framtiden.
    Kram/Johanna

    SvaraRadera