IVF


Jag och min man, kom på rätt tidigt, att det var något som inte stämde.
Jag hade oregelbunden menstruation och ibland kunde den utebli i 2 månader på raken.
Först trodde jag att det berodde på P-pillrena, som jag tagit i så många år, men nu lagt av med.
Men jag kunde inte släppa det och uppsökte en gynekolog.
Jag är glad att jag gjorde det. Hon upptäckte nämligen att jag lider av PCOS [en hormonrubbning].
Jag blev remitterad till Ivf avdelningen på sjukhuset i vår kommun, och cirkusen började.
Alla dessa undersökningar i utredningen ledde till ett defenitivt svar, på det gynekologen hade upptäckt.
Vi har sedan dess [början på år 2000], gått igenom ett känslomässigt kaos i våra liv.
Läkare som gjort fel bedömningar, avbrutna försök o.s.v.
Det här är vad vi gjort tidigare:

Till min häpnad [ja, för jag har tappat räkningen] har vi genomgått 10 behandlingar, varav 4 av dem blivit avbrutna pga överstimulering eller annat som kommit i vägen. En gång minns jag att vi var tvungna att ta det beslutet för att vi skulle på min mormors begravning.
Sedan har vi ett 5:e Ivf försök, som fungerade hela vägen fram till plock, vill säga. För när det skulle plockas, fanns inget där! Jag hade ägglossat... Snopet värre.
Hur som helst...
Av de 5 försöken vi faktiskt lyckats med hela vägen, har man kunnat plocka ut massor av ägg, dock har det inte funnits något som varit tillräckligt bra för att frysa.
Förutom det sista försöket, där vi kunde frysa 4 ägg, men tyvärr "överlevde" de inte upptiningen. Som mest har de kunnat plocka ut 20 ägg. Den gången mådde jag RIKTIGT dåligt. Jag drabbades av andnöd, "ballong mage" och massa andra krämpor.
Låt er nu inte luras. Av de 5 försöken , har vi bara gjort 2[två] IVF, resten har varit IVM. Och det går till på samma sätt , bara att man låter äggen mogna till i laboratorie miljö, och det gör nog aningen ondare vid plock.
Vi har gjort ICSI behandlingar [microinjektionsteknik] vid 2 tillfällen, vad jag kan se på anteckningarna från landstinget. Då pga att maken hade för lite spermier och den andra gången framkommer inte varför.

***
Att leva med en sorg som ofrivillig barnlös har varit en tuff utmaning.
Medan alla våra vänner fått barn på löpande band, har vi stått bredvid och betraktat.
Jag tror att vi blivit "det där barnlösa paret", i mångas ögon.
Att inte kunna "ge" min man ett barn, min mamma ett barn barn, har lett till en osäkerhet och dåligt självförtroende hos mig. Helt obefogat.
Men det har också lärt mig [och min man] att inte ta någonting för givet, gällande frågan.
*
Att gå igenom en IVF är inte "bara". Det är en hel vetenskap.
Inte minst under behandlingen, då man slits mellan hopp och förtvivlan, oro och fruktansvärda påfrestningar.
Både fysiskt och psykiskt.
Det går inte att förklara i ord, men jag ska försöka göra mitt bästa.
*******
Idag väntar vi på att påbörja IVF på CVL [privatklinik i Uppsala], där vi köpt oss ett "3-pack". Vi har, i skrivande stund, försök kvar, då det vi gjorde i april 2011 inte ville ge oss ett positivt resultat.
*
Oktober 2011 händer något vi inte trodde var möjligt...
Jag testar positivt på kvällsurinet.
Jag har blivit gravid på naturlig väg och idag är jag i vecka 12[?].
Vår dotter föds den 14/5 2012 , i vecka 36+4, klockan 8.30. Hon väger 3420 g och är 48 cm kort.
Hon är det vackraste vi sett.
Äntligen är hon här.
Luiza